Lervinter 01/01/2012
Denna årstid kan vara härligt vintrig full av aktivitet men i år är det lerans tid. Har man tur blir marken frusen i en dag och sedan kommer geggan igen. Med fyra hästar på gården har de nu trampat upp det mesta i hagen och klafsar runt i leran. Det går knappt att ta sig fram med skottkärran för att mocka. Även jag kasar runt och under stövlarna sitter 1 dm lera. Denna lera försöker jag envist sparka av mig på olika sätt. Skrapa i gruset, sparka mot stenstolpen eller trappan. Likväl geggar jag ner i hallen. Efter varje dammsugning blir där stövelförbud men det lyckas vi bara hålla till kvällen. Med fem personer i familjen som ska ut och in är det lönlöst. I gräsmattan härjar mullvardarna och högarna placeras givetvis precis där våra trampstenar ligger i gången till huset. Det innebär ännu mer lera och grus att dra in. Vi köpte faktiskt tillslut en dyr mullvardsstoppare så nu håller de sig på andra sidan tomten i alla fall. Framför ladan har vi sedan i somras haft en sjö. Det enda positiva med denna milda vinter var att vi tog hit en grävmaskin och grävde ur framför hela ladan och grusade. Nu ligger där en bra grund med väggrus 0-30 mm och varken vi eller hästarna behöver vada i pölarna. Så visst försöker man lösa alla problem som dyker upp och de är väldigt svåra att förutsäga. Förra vintern blev det investeringar mot kyla och mycket snö - nu får man tänka på blöta och lera. Undra vilka problem vi måste lösa nästa år? Add Comment Trädgård och uteplatser 30/05/2011
 Nu börjar äntligen sommarsäsongen ge sig till känna. Härligt uteliv stundar och har man en gammal skött trädgård finns mycket att njuta av. Är den orörd de senaste deceniumen kan det vara svårt att veta vad man ska bevara och inte. Mitt tips är att läsa litteratur och därmed kunna upptäcka glömda skatter innan man går lös på trädgården. Läs t.ex. Villaträdgårdens historia av Åsa Wilke. Ett utav mina senaste projekt var att planera en trädgård till ett nytt hus på landet och det är inte heller helt lätt. Det finns alldeles för mycket att välja på på marknaden och mitt tips där är att låta omgivningen inspirera. Ett vackert kulturlandskap som mjukt följs upp i trädgården gör även så att ett nytt hus smälter in. För att kunna sitta skönt anlägger vi uteplatser och jag har allt för många gånger sett skräckexempel där osmakliga utplatser förstör husens själ. Har man ett gammalt hus måste man tänka till innan. Förr valde man att sitta i trädgården under fruktträd, i bersåer och var nära sin trädgård. I dag byggs stora trädäck som gör att vi tar avstånd från det gröna och känslan mest blir som att sitta på en balkong. Vem vill göra det när man har en trädgård att upptäcka? Många gånger är det bättre att utnyttja gårdens alla hus och kanske göra en sittplats vid ett uthus och låta huvudbyggnaden stå fritt. Stenläggningar kan skapas var som helst och med inramning av buskar eller pergolor skapas snabbt ett eget rum. Tänk på att inte heller överdimensionera. Stort blir inte vackert! Anpassa uteplatsen efter husets storlek. Rama in den med gröna växter så att det blir något att upptäcka samtidigt som man kan njuta av vackra blommor.  Kreativt men osmakligt uterum och uteplats! Inget helhetstänk, inga förfinade detaljer, bara en salig röra! beskära äppelträd 04/04/2011
 I väntan på våren kan man alltid beskära äppelträden. Jag brukar börja med det på sportlovet men med den snömängd som varit i år har jag väntat. Det är verkligen ett skapande arbete att stå där med sekatören och välja vilka grenar som ska bort och vilka som får vara kvar. Jag ser äppelträden som vackra skulpturer mot himlen och kan inte låta bli att njuta då varje träd är klart. I vår trädgård tar det lite tid, jag har nämligen 15 stycken äppelträd att jobba med. Några riktigt gamla putsar jag bara lite grann. De är vackrast om de får förbli vilda i sitt utseende. Det skulle ändå aldrig gå att få dem vackra med hård beskärning. Jag tänker också lika mycket på blomningen och då jag har så många träd behöver inte alla ge stora fina äpplen. Jag ska nog planetera några nya i år för att få till mer olikåldrade träd i trädgården och ett äppelträd som är över 50 år gammalt kan ge sig rätt som det är. Det finns nu många gammaldags sorter på marknaden som kan komplettera de som växer i en gammal trädgård. Lycka till med era träd! Landskapsvård tar tid 04/04/2011
 Nu har vi äntligen gjort slag i saken och börjat återskapa gamla betesmarker på gården. Det var med mycket vånda som vi tog hjälp av maskiner för att få ner en ridå med stora granar jämte åkermarken. Det är läskigt hur fort det går att förändra landskapet. En del tycker säkert att jag är konstig men jag förespråkar absolut styckeavverkning och små ingrepp framför maskinernas framfart. Jag har gått igenom vår mark ett antal gånger och kan varenda träd och vilken utomstående ser det jag ser? Jag sprang runt och snitslade varenda liten pinne som jag ville ha kvar. I vår familj är inte skogsbruket en ekonomisk fråga utan vi vill sköta vår skog som trädgården och se den utvecklas och bli finare för varje år. På flygfoton från 50-talet syns hur odlingslandskapet såg ut då och det har förändrats en hel del med igenväxt överallt. Skog har växt upp på öppna marker. Det är en illusion att tro att vi ska kunna få tillbaka den landskapsbild som förutsätter att det finns betesdjur på varenda liten gård, men man kan göra lite. För att lyckas med vår betesmark, krävs förutom nedsågade träd att vi behöver röja bort 100 meter sly, 4 m högt som växer längs med en bäck. Vi behöver sedan dikesrensa bäcken för att få tillbaka den jämna fåran som en gång funnits. Allt ris från avverkningen ska tas om hand, en del blir energiskog, men mycket lämnas kvar och får sedan räfsas upp och eldas i högar. Fortfarande kommer marken att se ut som ett hygge med fula stubbar som sticker upp, men de får förmultna i sin egen takt. Djuren måste släppas på fort för att hålla nere nytt sly som kommer och förmodligen får vi vara beredda på att gå över med röjsågen några år framöver. Några enbuskar kommer nog att behöva stödplanteras. Men vi är beredda på hårt arbete och ger inte upp drömmen om en vacker beteshage en vacker dag! En fullspäckad möbelmässa 28/02/2011
 Runda 7:an, den pall som eleverna från Lammhult skola designat. Oj, oj vad konkurrensen måste vara stor för att sälja in sina nyheter. Jag var på plats under en branschdag på Stockholm Furniture Faire för att hjälpa mina elever att visa upp sin pall. De 10 exemplar som ska tillverkas bokades snabbt. Så för oss var besöket både en upplevelse och en succé. Jag hann också med att spana in vad som händer på trendfronten och jag måste säga att det roligaste var att besöka Green House - avdelningen för nya unga designers. Där syntes lekfullheten och kreativiteten samtidigt som man försökte hitta helt nya grepp. Frihet var ett ledord. Skillnaden mellan dessa unga och de etablerade företagens produkter tycker jag är att för att göra en möbel till storsäljare måste idéerna filas i kanten tills de inte längre är så spännande. Lite synd, men kanske nödvändigt? Gamla klassiker som gungstolen, pinnstolen och pigtittaren hittade jag i nya tappningar. Återvinningstanken fanns i bl.a. norska wellpapp möbler. Naturmaterial och lång hållbarhet stod i fokus. Många montrar handlade om lampor och belysning, men det blev lätt för mycket överflöd och lyx för mig. Det som jag kommer ihåg mest var dock lamporna gjorda av vanliga plastpåsar. En smart , ombytlig lösning, givetvis en Greenhouse-idé.  Gungstolar i alla stilar.  Snygg presentation från Byarums Bruk.  Inomhusinspiration 10/02/2011
 Imorgon bitti bär det iväg till Stockholm furniture fair, möbelmässan, tillsammans med en klass på skolan. De har designat en egen möbel och får möjlighet att visa upp den där. Spännande! Jag ska passa på att spana bland trenderna i den moderna världen och se om det finns något djupare som kan ge oss byggnadsvårdare något. Det ska bli intressant att se hur långt de har kommit i återvinningstankar eller vintage. Både när det gäller funktioner och material. Förhoppningsvis hittar jag också tecken på att man har hämtat inspiration från gågna tider. Jag återkommer med en rapport och med bilder såklart. Sist lite grundläggande inredningstips för gamla hus: Våga använd färg! Den vita lantliga stilen är ett modernt påfund och historiskt felaktig. Förr bröt man alltid den vita färgen. Använd antika förvaringsmöbler och skåp hellre än moderna garderober och stora köksinredningar. Platsbygg gärna för ett mildare intryck. Låt rummen få behålla sin egen identitet. Ett gammalt hus har salar, kammare m.m. alltså rum. Försök inte dölja dessa med samma färger eller genom att slå ner väggar. Var inte rädd för mönstrade tapeter. Våga dekorationsmåla. Allmogekonsten var folklig. Många försökte smycka själva och visst blev det både personligt och charmigt. Möblera med nätta sittgrupper. Stora vräkiga soffor tar gärna uppmärksamheten från ett helt rum. Kombinera gärna sittmöbler i stället. En soffa, några fåtöljer och karmstol kan bilda en spännande grupp för olika ändamål. Vintervila? 31/01/2011
 Hela taket begravt i snö! Nu var det länge sedan jag skrev på denna blogg. Jag ber om ursäkt för det, men vi har liksom gått i vinteride. Denna långa vinter som bara fortsätter har vi fått ägna den mesta tiden till att skotta. Vi har ju inga maskinar utan har försökt att lösa allt för hand. Men när man behöver ha fritt framför ladan för att kunna komma in i utrymmena, ha fritt fram hos hästarna för att kunna leverara hö till loftet, ha alla gångar fria för att kunna hämta vatten till djuren och ved till oss själva, ha infart skottad till bilarna o.s.v. - ja då blir det lite väl mycket! När snön rasade från ladugårdstaket då gav vi upp och kallade in lite hjälp från en traktorskopa. Lika jobbigt har det varit att hålla skidspåren igång. De har snöat igen hela tiden och nu är jag inte så sugen på att trampa upp nya. Kallt har det varit också och spisarna har gått varma när vi är hemma och veden konkas runt och förbrukas oroväckande fort. Så någon vintervila är det inte riktigt tal om, men vi har knappt kommit hemifrån så andra kanske tror att vi har gått i ide? Någon husinspiration har jag knappast införskaffat. De flesta med mig är nog mer oroade över vad snötyngden gör för skador. Bågnande bjälkar, läckage, takspant som ger vika, ja mycket kan hända. Vi har försökt att skotta undan på våra plattare tak men nu när snön börjat trycka ihop sig ser vi t.ex. att staketet har bågnat av plogbilens framfart. Det återstår att se vad mer som ger sig till känna när våren börjar ta över! För vintern går ju under till slut! Ljus i mörkret 08/12/2010
 Julljus på Brodsagård. Nu när vi är inne i årets mörkaste tid måste jag bara skriva lite om ljus och belysning. Snön ligger tjock och lyser upp landskapet om kvällarna och julpyntet förstärker det hela ytterligare. Jag njuter av promenaderna i detta vackra kvällslandskap och saknar bara bjällrorna och hästslädarna för att nå den optimala vinterstämningen. Mörkret är vackert och de få ljuskällorna ger spänning. Det varma ljuset från traditionella glödlampor och levande eldar är det finaste, men tyvärr är det ljuset snart ett minne blott. Tv-program och inredningstidningar höjer belysning till ett expertområde och snart finns det lyse till allt. Vi ska kunna sitta inomhus och titta på ett ljusspektakel i trädgården och helst förtränga mörkret till något obefintligt. Vi ska punktbelysa varje liten sak i våra hem samtidigt som halogen- och led-lampor ska pryda varje tak. Lågenergilampor ger grönt inomhusljus och tyvärr en sämre ljusmiljö. Glödlampan har förbjudits ur energisynpunkt och man tänker inget på kvantiteter av belysning. Butikernas utbud av lampor är nästan oändligt. Hur ska man hitta rätt när man letar belysning till ett gammalt hus? Hur mycket lampor behövs egentligen? Förr användes elbelysning till det nödvändigaste. Utomhus passar enkla lampor med gult ljus vid entréer. Uthus och ladugårdsbyggnader hade också någon form av enkel belysning t.ex. stallampor, klotlampor. Lyktor och stolpar med lyktor användes mest i städerna och hör egentligen inte landsbygden till. Lyktor med stearinljus däremot och kubbar med levande eld användes ofta utomhus. Tänk på hur mycket du egentligen behöver lysa upp hemma. Kanske kan en tillfällig arbetsbelysning fungera istället för att sätta upp stora gatlyktor i gårdsmiljön. Punktbelys de viktigaste platserna och se mörkret som något spännande och inbjudande. Ibland räcker månljuset till eller en ficklampa i ditt ärende ut i mörkret. För visst behöver vi kontrasterna mellan ljus och mörker?  Julstämning med snötyngd utomhusgran.  Levande eld. Landskapskonst 19/11/2010
 Hur många gånger när ni åker längs vägarna tänker ni på att alla stenmurar faktiskt är hantverkskonst? Att kunna lägga en rak, fin och hållbar stenmur kräver sin man eller kvinna. Dessa stenminnen från gångna tider påminner om det slit som krävdes för att kunna få jorden brukbar. Då människan är en estetisk varelse i grunden är det inte så konstigt att man tog tillvara på all sten och gjorde både något nyttigt och vackert av det. Vad som gör mig ledsen ibland är den totala brist på respekt som oftast visar sig då man använt dessa murar till att bara slänga på sten och annan bråte tills de rasar samman. Att laga en stenmur är inte det lättaste, jag har själv försökt att pussla ihop ett hörn nån gång. Jag vill ge en eloge till några grannar i byn som förra året bemödade sig med att reparera ett par 3 meter breda stenmurar utmed byvägen. Visst kan man få bidrag för sådant här, men det täckte bara 30% av den totala kostnaden och ganska dyrt blev det. Men så vackert! Jag har själv förmånen att bo i ett hus där det tidigare bodde en stenmursläggare (Anders Lund) och hans minnen finns runt omkring på gården och i byn. Men vem kan då göra detta hantverk idag? Jag såg på TV härom dagen ett reportage ifrån Norge då man fick leta på andra sidan jordklotet för att finna denna kunskap. Sherpa-folket i Nepal är fantastiskt duktiga och har ärvt denna kunskap i många generationer. Nu säsongsarbetade de i Norge och reparerade fjälleder och stensatta vägar m.m. Allt med traditionell handkraft. Helt otroligt! De visste precis hur de skulle jobba med varje sten för att få till det optimalt. Kanske kan vi locka dem till Småland? Till slut vill jag återkoppla till konsten. I moderna tider hämtar man gärna inspiration och försöker skapa nya avtryck i landskapet, s.k. Landart. Maya Lins "11 minutes line" i Wanås är ett exempel (se bild). Det tar faktiskt 11 minuter att meditativt gå slingan en gång. När jag var i Wanås på studiebesök kommer jag ihåg ett annat vasskonstverk där ingen svensk kunde bygga på det sätt som konstnären ville. Till slut hittade man hantverkare från Polen som lyckades. Tänk på detta när ni letar efter kunnigt folk till omöjliga projekt! Vill ni läsa mer om stenmurar rekommenderar jag en bok som heter "Stenminnen" av några författare ifrån Ör/Ormesberga (kommer ej ihåg namnen) med gedigen information och mycket vackra bilder.  En glädjande bakugn 04/11/2010
 Det börjar bli dags för årets brödbak. Det brukar inleda vår period av julförberedelser och har blivit en tradition i familjen. Det tog dock några år innan vi vågade oss på att använda vår bakugn som är hjärtat i många äldre murstockar. Att tillslut våga prova var det bästa vi har gjort! Vilken resurs denna ugn är. På en uppeldning brukar vi grädda över 20 limpor bröd och är man riktigt flitig kan man få till både ett bullbak och torka skorpor på den sista eftervärmen. Ugnen ger också en magisk smak i skorpan som inte alls framträder på samma sätt i en elektrisk ugn. Efter ett bak får vi dessutom extra uppvärmning av huset i minst ett dygn framåt. Så tveka inte att använda bakugnen om du har turen att äga en! Vi har inte kvar den gamla köksspisen utan den vi har nu är från 40-talet, emaljerad fast ommålad i svart av förra ägaren. Då den står precis framför bakugnen är det väldigt praktiskt att raka ur glöden rakt ner i köksspisens kittelhål. På en renborstad häll gräddas sedan allt bak på eftervärmen. Visst är det häftigt? Om värmen är lite ojämn flyttar man bara runt limporna efter halva gräddningstiden. Vi har aldrig misslyckats med ett bak så de som tror att det måste vara en perfekt temperatur tror fel, limporna blir bara lite olika mörka i botten. Recept då? Mitt recept är en kombination av en väns farmors tankar och ett tidningsrecept. Jag har prövat mig fram och hittat riktigt fina smakrika råglimpor - så lite hemligt får det nog vara. Att elda i köket är det centrala i vårt hus. Förutom bakugn och köksspis har vi turen att även ha en öppen eldstad i samma murstock. Så här års är det mysigt att bjuda på mat i köket och höra och se den knastrande brasan i bordshöjd. Jag vill åter igen poängtera att dessa spisar säkert inte hade använts så flitigt om vi inte hade behövt värmen. Nu förenar vi nytta med nöje som så många gånger förr.  | Tankar om hus och livet på landet i Lädja.Denna blogg innehåller allt från personliga reflektioner till praktiska tips och tankar utifrån olika objekt i mitt arbete. Detta givetvis kopplat till vardagen med familjen på gården. Mitt intresse för landsbygdens kulturarv kommer också att beröras såklart. ArkivJanuary 2012 CategoriesAll |
RSS Feed